Det har kommit ännu mera snö i natt så jag och busarna får väl gå ut i snön senare. 

Egentligen skulle de till förskolan idag men eftersom vi har läsdag idag och jag inte orkar läsa så fick de vara hemma istället. Hade tänk åka hem till min mormor idag men eftersom jag inte har någon bil så får vi hitta på något annat..

Nu i eftermiddag ska jag och Carro ut på äventyr upp till Falkenberg.

Det ska bli lite bröllopsklänningfix. Spännande spännande!

Jag tycker verkligen att årets julkalender är kanon!

Kanske är för att det är en typ av fortsättning på den som jag såg när jag var liten. Men det spelar ingen roll. Jag gillar den och Lucas och Kevin gillar den.

Så jag är helnöjd!

Varför kan inte livet vara en dans på röda rosor? Varför måste det finnas motgångar i livet för?

Tänk om allt bara hade gått som man vill så skönt det hade varit! 

Men då kanske man inte hade lärt sig något heller?  Och allt kanske hade blivit lite tråkigt?

Får väl ta och tro på ordspråket: "Det som inte dödar, det härdar"

Men ibland önskar man att allt kunde vara lite enklare!

Men som de sa på en föreläsning jag var på för ett tag sedan: "Man kan inte titta bakåt hela tiden utan man måste  blicka framåt för att kunna gå vidare i livet"

Det tror jag på!

Hittills idag är det enda vettiga jag gjort att lämna barnen på förskolan och lagat middag, borde läsa, borde ta fram julsakerna, borde städa men har ingen ork att göra något alls.. 

Kanske inte var så bra att träna igår trotts allt? Är verkligen helt slut idag! Men det var ett riktigt gott träningspass, älskar verkligen Body combat!

Kanske kan ta fram tomtarna när killarna kommer hem sedan, de vill säker hjälpa till med det. Lucas har iallafall frågat nu i flera dagar om vi inte ska ta fram tomtarna snart. Så de får väl vänta tills de kommer hem sen. 

Får väl ta och läsa min bok istället, "Nervpirrande pedagogik". Inte det minsta lockande men den kanske är intressant?!

I helgen såg jag en film som handlade om ett par som bestämde sig för att det ville ha barn. De försökte flera månader men inget hände. Det visade sig att mannan hade hade dåliga spermier så de kunde inte få barn på naturlig väg.

Visserligen slutade det bra för det visade sig att han hade varit spermadonator tidigare när han var yngre så de fick tag på han egna och de fick trillingar. 

Men det är ju inte så ofta det händer kanske?!

När man se sådant blir man så tacksam för att man ar fått två underbara och friska killar utan några som helst problem. Jag känner några som har eller har haft problem och så känner jag flera som fått flera missfall. Jag har aldrig upplevt det själv så jag kan ju inte förstå hur det verkligen känns men jag kan föreställa mig. Det måste vara något av det värsta som kan hända!

Så än en gång måste jag säga att jag är så tacksam över mina fina killar, och jag önskar alla där ute som kämpar ett stort lycka till och hoppas verkligen att det går vägen för er!

Lucas och Kevin 2009-08-31

Jag hittade pulkan i förrådet igår, den ena var slängs för att den var sönder men en fanns kvar iallafall.
Så idag blev det pulka till förskolan. Så jag lämnade två lyckliga barn var av den ena tramsade lite på kortet, han skulle vara arg. Mitt tramstroll!