Just nu är det mycket, ja med precis allt!

När en kurs väl är avslutad är det bara att bokstavligen kasta sig in i nästa. En femveckors kurs som är så fullproppad den bara kan bli. Mitt i allt är det jul också, känner inte att jag har tid att fira jul detta året. Artiklar och avhandlingar skall letas upp, ca 1000 sidor varav minst 300 skall vara på utomnordiskt språk. Och artiklarna måste ju självklart vara vetenskapliga med. Inte det lättaste att hitta.. Sen ska det skrivas ett paper på 10 sidor om detta och lite semaiarier på det. Underbart, jag vet ju vad jag ska göra i jul iallafall!

Men när denna kursen är avslutad är även termin 6 av 7 avslutad och slutet är nära! Just nu känns det nära men ändå väldigt långt borta.

Men inte nog med det, influensan har även slagit till mot famlijen Nordvall. Rasmus var först ut, sedan Kevin och jag, sist ut är Lucas. 

Jaja, är val bara att bita ihop och se glad ut och ta igen allt mys nästa jul istället. Då aka jag minsann njuta!

För några veckor sedan var jag med om en tuff upplevelse.

Jag var på en förskola där ett ettårigt litet barn fick kramper, jag hörde bara hur en annan av pedagogerna ropade på hjälp och kom med h*n från ett annat rum. Jag och en till pedagog tog hand om barnet som då hade slutat att andas.

Detta lilla barn var helt livlöst, ansiktet var blå/vitt/grått och kroppen var helt slapp. Jag och en annan pedagog fick då ge HLR . Jag gjorde inblåsningarna medan den andra gjorde kompressionerna. 

De enda tankarna som gick runt var, nu förlorar vi h*n, nu dör h*n. Trots dessa tankar så kunde jag ändå på något vis genomföra min del i HLRen.

Efter tre omgångar av inblåsningar kom h*n äntligen tillbaka igen. Det var sådan lättnad! För mig känndes det som att det tog en evighet innan abulansen kom och detta lilla barn var på väg bort någon mer gång men vi lyckades hålla kontakt med denne tills ambulansen kom och tog över. Ambulansen kom tydligen rätt snabbt, fast för mig kändes det som en evighet. Jag har även minnesluckor från händelsen. Jag har inget minne av var ambulans personalen kom in och jag vet heller inte vilka mer som befann sig i rummet. Har dock fått detta berättat för mig, det känns väldigt skrämmande att vissa bitar bara kan försvinna så. Men det kanske är för jag var så koncentrerad på detta lilla barn att omgivningen bara försvann..

När barnet sedan åkt iväg med ambulansen känndes allt så tomt och konstigt.

Vi höll kontakten med personalen som följde med i ambulansen vilket var väldigt skönt. När alla var samlade sedan gick vi igenom allt och pratade för att bearbeta händelsen.

Resten av dagen gick det bra och de andra barnen höll oss sysselsatta. Men sedan när jag skulle åka hem släppte allt. Tårarna forsade och jag såg bara det livlösa ansiktet framför mig. Det var fruktansvärt! Trots att allt gick bra med det lilla barnet så etsade sig bilden fast på näthinnan. Jag trodde inte att jag skulle reagera så som jag gjorde. Men detta är en situation som man inte kan föreställa sig. Man kan inte i förväg veta hur man ska reagera precis där och då och inte heller hur man reagerar efteråt. Jag är väldigt överraskad både över hur lugn och sansad jag var när det väl hände och även för hur jag reagerade efteråt.

Pedagogerna på förskolan har varit helt fantastiska. Eftersom jag inte arbetar på den förskolan hela tiden innebär det ju att jag inte heller kan prata med dem om vad som hänt, men de har hållt kontakten med mig hela tiden och stödet från dem har varit enormt! Helt underbara har de varit!

Som tur är så gick allt bra, barnet togs omhand av sjukhuspersonal och har fått hjälp där. 

Bara några veckor innan denna händeslen fick vi en heldag i skolan som handlade om sjukdommar och akutsjukvård i förskolan och där ingick även HLR för barn. Jag är glad att jag hade detta så färskt med mig, och man tänker ju ofta, men det händer ju aldrig mig, även så tänkte jag.

Men det hände, och jag kunde!

Så ni som har möjlighet att gå på sån utbildning, gör det! Man vet aldrig när man behöver använda sig av den och allt kan hända på bara ett ögonblick! 

Och jag vill ge ett stort tack till den berörda förskolan som har varit helt underbara och omtänksamma!