Min kära lilla son kan göra mig galen ibland men efteråt kan man ju skratta åt det.

I tisdag tillexempel åkte vi buss in till stan för jag skulle träna och de följde med. Tre gånger tryckte han på stanna knappen utan att vi skulle av.. Ett under att busschuffören inte slängde av oss.

Idag när vi väntade på bussen från förskolan hade han en pinne och skulle skjuta mig. Jag sa till honom att man inte gör på det viset och ifall han skjuter mig så har han ingen mamma mer för skjuter man någon så finns man inte mer sedan. 

Till svar fick jag:

- Då ska jag ha en ny mamma.

- Vem ska det vara då?

- Mormor!

Tack för den!

Inte nog med det så kommer det en man som ställer sig och väntar på bussen med och Kevin börjar skjuta mot honom med pinnen med och säger nu finns inte han mer. Mannen skrattar bara och säger att han leker ju bara. Så det var ju skönt att han tog det så iallafall.

När vi sedan kommit på bussen sitter Kevin och verkligen glor på den stackars mannen. Min pinsamma lilla sötnos. Ska bli intressant att åka buss en gång till snart då jag ska in till gymmet. 

Idag blev det bad för hela familjen efter Lucas simskola. Kevin följde med mig på tjejernas och han skulle inte med hem, han stängde in sig i skåpet och tyckte att jag skulle låsa.. Min lilla tokunge! 

Sen blev det hamburgare och strips för busarnas del innan det var dags att åka hem och sova.

Idag var det inte roligt att vakna och titta ut. Igår sken solen och det var jättefint och idag har det kommit 10-15 cm snö och snön vräker fortfarande ner.. Och inte nog med det så känner jag mig inte alls bra idag, känner mig helt konstig i kroppen. Men som man brukar säga, bit ihop eller bryt ihop. Och idag känns det som att bit ihop är det enda alternativet. Vi har ju seminarium nu på förmiddagen och på eftermiddagen måste jag skriva på rapporten och sen är det simskola för Lucas. Så det andra alternativet är inte ens att tänka på..

Denna dagen började extra tidigt, klockan 5 tyckte Kevin att det var dags att gå upp.. 

Så denna dagen har bjudit på en fruktansvärd huvudvärk och massa trötthet. Men ett body combatpass livade upp dagen för en timma iallafall. Det var ny release idag och den var verkligen någonting att bita i. Gick från normal ansiktsfärg till röd lila och jag kände mig spyfärdig, kanske ska ta det lite lugnare nästa gång? Eller så är det bara till att köra på?!

Nu är jag helt slut iallafall och ska ta och krypa ner i min underbara säng. I morgon är det muntlig framställan som står på schemat, ska bli intressant att se vad det är för någonting, det ska vara en förberedelse till nästa fredag när vi ska ha våran lekkonferens så det är väl bara till att glömma allt vad blyghet är och bara köra på. Stå inför massa människor är ju inte det roligaste jag vet direkt.. Men det ska nog bli bra!

Natti natti!!

Dåvar det dags för det första träningspasset denna veckan. Sitter nu och väntar på bussen och sedan är det 45 minuter trx som gäller.

Om det är en person som har lyckats med något eller är glad för någonting som man kanske har kämpat med, varför ska då vissa personer vara lite bättre hela tiden?

Det är en person som jag stör mig något så fruktansvärt mycket på, jag är inte vän med henne på Facebook längre men det är många av mina vänner som är det så jag ser ju vad hon skriver ändå. Och alltid om någon skriver något om sina barns så ska denna människa lägga sig i och vara lite bättre. 

Ett exempel var en som skrev att hennes barn hade somnat själv i sin säng och var jätteglad för det. Då måste den andra personen kommentera och skriva hur duktig hennes dotter har varit som har gjort det jättelänge. Och jag kan räkna upp hur många saker som helst som hon har skrivit..

Varför kan man inte bara glädjas åt varandra utan att försöka vara bäst?

Personen i fråga måste ha något bekräftelsebehov eller någonting för det är verkligen allt hon ska lägga sig i och vara lite bättre än alla andra.. 

Kanske är onödigt att lägga energi på henne men jag blir bara så himla irriterad på att man inte kan glädjas åt andra utan att hävda sig själv!

Har precis varit och handlat och nu är allt handlat förutom bananerna till Lucas barnkalas på lördag. Det blir första kalaset vi har hemma, förra året hade han det på busfabriken. Men det ska nog gå bra, det blir 8 stycken killar. Skulle varit 9 men en av dem skulle åka skidor den veckan. Men det kan nog bli fullfart här hemma kan jag tänka mig!

Lucas längtar iallafall så det blir nog en lång vecka för honom..

I måndags hade det stått en brandbil vid äldreboendet som ligger mitt emot killarnas förskola.
Lucas har ju sagt sedan han var 3 år att han ska bli brandman och Stockholm brinner är ju favorit programmet.
De vet ju om detta även på förskolan så Lena, en av pedagogerna hade tagit med Lucas för att titta på brandbilen. De hade även stått där och väntat ett tag för att se om brandmannen kom snart. Och efter ett tag så kom han. Han tog sig då tid att visa Lucas sakerna han hade i bilen och sen frågade han ifall Lucas hade prövat att spruta med en brandsläckare innan. Det hade han ju inte så gissa om han var i himelriket när brandmannen frågade om han ville prova!
Tänk att lite engagemang från förskolan och en snäll brandman kan betyda så mycket.
Lena tog även kort med sin telefon och efter lite krångel så han hon nu lyckats att skicka den till mig.
Så här kommer bilden på en mycket nöjd Lucas!