Äntligen börjar jag känna att jag ser landningsbanan i horisonten och kan snart landa tryggt och säkert.

Denna hösten har verkligen varit intensiv, till största delen är det skolan som har gjort att jag känner så. Men nu känner jag att saker och ting börjar falla på plats och jag kan börja sänka axlarna som Gabriel alltid påminner om.

Jag känner att jag har kontroll över allt som ska göras igen och jag hinner att andas. Äntligen!

Veckorna är fortfarande totalt fullproppade men skillnaden nu är att jag känner att jag har kontroll på tillvaron.

Kanske det var därför det gick så bra på träningen igår för att jag kan slappna av lite mer nu och bara fokusera på det jag gör?!

Igår gick det nämligen väldigt bra ett helt pass utan att jag kände någonting alls i ryggen! Helt otroligt. Och idag får jag äntligen gå på combaten, åh vad jag har längtat efter det! Gabriel gav klartecken i lördags när jag var hos honom och jag har en del att tänka på undertiden enbensövningarna. Har även pratat med Hanna och hon vet nu att jag har problem och hon har gett mig alternativ. Längtar så mycket till klockan är 17.00 och musiken börjar tillsammans med Hannas peppning!

Men nu först ska jag ta och göra klart det sista inför torsdag, morgondagens uppgifter är klar så bara två trippelloggar kvar till en bok sen är veckans förberedande skolarbete klart. Underbart!