Måndag morgon, barnen är lämnade på förskolan, jag har parkerat min ömma (träningsvärk sen fredagen) rumpa i soffan i skolan. Sitter här och inväntar resten av basgruppen för att förbereda inför fredagens examination som är ett rollspel där vi ska ta fram en handlingsplan för ett barn med koncentrationssvårighet/adhd.
Under tiden har jag börjat med nästa kurs lite, mattematik. Boken ser tråkig ut men den var faktiskt intressant! Jag har insett att för att jag ska förstå matte så ska jag ha det på en 7-årings nivå alltså inte abstrakta tal utan konkret så jag det fpr en mening. När de förklarar med glassar och pizzor så förstår ju även jag hur man ska göra. Alltid lär man sig någonting nytt!

Kevin var ju på simskola för första gången i fredags. Det gick verkligen kanon, mycket bättre än väntat.
Han tittade på mig varje gång de skulle göra någonting för att få bekräftelse och sen även när han hade utfört något moment. Och det verkligen lyste om honom av glädje när han kunde det som skulle göras. Han svarade även på frågorna hon ställde och det var bara en gång hon inte förstod riktigt. Men jag sa till honom sen att det var för att det var så mycket liv från de andra barnen som var på andra sidan.
Jag är verkligen superglad över att det blev en så positiv upplevelse för honom och det känns som att hans självförtroende växte en del. Hoppas verkligen att det fortsätter så nu.
Är så stolt över min lilla stora kille!
Och nu tjatar han varje dag om att han vill till simskolan!
Finns nog inget bättre än att se lyckan i sina barn ?