Hela veckan har vi haft målare här hemma som har fixat i ena sovrummet. Han blev klar i går och idag har pappa hjälpt Rasmus att lägga nytt golv där inne. Kanonfint blev det.

Det var i vårt sovrum de fixade men nu har vi blivit av med det..

Lucas och Kevin bara bråkar hela tiden och stör varandra både på morgon och kväll vilket har blivit rätt så stora problem här hemma den senaste tiden. 

För att få bukt med detta beslutade jag och Rasmus att vi skulle ge dem varsitt rum. Dessvärre har vi inte tillräckligt med poäng för att kunna få en fyra och då får man ju göra det bästa av situationen. 

Vi har beställt en bäddsoffa, hittade en som var både skönt att ligga i samt supersmidig att bädda och bädda upp. Man drar bara i en rem och sängen fälls ut, inga kuddar behöver plockas bort och sängkläderna kan ligga kvar när man fäller ihop den sedan. 

Så nu har grabbarnagrus fått varsitt rum och det märktes skillnad direkt! 

Det mest optimala hade ju varit ifall vi hade haft en större lägenhet men eftersom det inte är möjligt i dagsläget blev det denna lösningen, vad gör man inte för sina älskade små barn?!

Nu i veckan har jag varit hos ännu en som dragit, slitit och klämt på rygg/höft. Hade lite förhoppningar men det skulle jag inte haft.

Även denna person som jag var hos hade precis samma svar som alla andra. De har ingen aning om vad det kan vara eller hur de ska kunna hjälpa mig..

Att det ska vara så svårt att få rätt på denna skiten rent ut sagt! Tänk om man bara fått et svar på vad det kan vara, det hade varit så mycket lättare mentalt då. Även fast det kanske hade varit något som inte går att fixa så hade man iallafall vetat vad det är. Det hade underlättat så himla mycket! Då hade man ju haft en förklaring till smärtan och inte bara att det gör ont.

Ett litet ljus i tunneln är iallafall att en läkare som jag pratat med, som inte heller vet vad han ska hitta på, har skickat en remiss till ortopeden. Han hade ingen aning om ifall de kan hjälpa mig men han sa iallafall att eftersom jag har ont och har haft det så länge så måste vi gå till botten med det. Så det känns ju iallafall rätt så skönt att han verkligen tar det på allvar vilket jag inte upplevgt att de andra läkarna jag varit hos har gjort. 

Får bara hoppas att det ger något, men har lärt mig vid detta laget att inte hoppas för mycket..

Men jag ber till alla högre makter, om det nu finns några, att jag snart ska få en förklaring på detta och förhoppningsvis bli av med det också!

Gnäll, gnäll gnäll.. Känner mig som en gnällig gammal tant, haha!

Vad ska jag göra nu?
Svaret på MR kom idag och det visade ingenting..
Vad f*n ska jag göra nu då? Läkaren rekommenderar sjukgymnast, vilket jag totalvägrar. De är ju tack vare att jag gick dit som jag har ont i ryggen oxå och inte bara bara i höften som jag sökte hjälp för från början.
Som det känns nu hade ett negativt besked varit bättre än inget alls. Då hade jag ingetallafall haft ett svar på varför jag har ont. Men nu är jag tillbaka på ruta ett och har inte en aning om vad jag ska göra.
Är det ens någon som tror på mig längre?
Är det meningen att jag bara ska leva med smärtan??

Skolan har dragit igång och det ordentligt! Har gått i skolan i 4 dagar men det känns som jag har varit där hela tiden utan något sommaruppehåll. Det var fullt ös direkt och eftersom det är skolstart har jag naturligtvis gått och blivit förkyld. Slår aldrig fel, så fort skolan börjar blir jag förkyld, har ändå jobbat i förskola från maj-augusti och aldrig varit sjuk under den perioden. Men nu kom det!
Men det är väl bara att bita ihop, tid för sjukdom finns inte på kartan för tillfället ..

Då var det snart dags för skolstart även för min del. 

Idag var det dags att anmäla sig till terminen, kursen och till csn. Allt är gjort vilket innebär att det endast är en vecka kvar tills allt drar igång med en himla fart. 

Vetenskaplig metod och teori är först ut denna termin, en kurs på endast fem veckor men den ska tydligen vara riktigt tuff..

Får väl se hur detta går men ska väl ta mig igenom denna med precis som med allt annat hittills. 

Något positivt med att skolan börjar igen är att jag är ännu ett steg närmre min examen, det är ju termin 6 av 7 som startar på måndag, så endast två terminer kvar tills jag har min examen!! 

Hade kanske önskat att terminen skulle börja en aning lugnare, men fullt ös direkt både med skola och det övriga livet. Ju mer man har att göra desto fortare går väl tiden och det är ju positivt just nu känner jag! 

Som jag har skrivit om innan så har jag ju stora problem med min höft och rygg. Jag har varit hos läkare, sjuksyster och naprapat sen läkare igen. Fick jättebra hjälp av naprapaten med förändringar både i vardag och i träning. Men problemen kvarstår trotts det.. Gick till läkare igen nu för en månad sedan och han föreslog bara det jag redan testat så tillslut sa han till mig att han skulle vara ärlig och sa att han faktiskt inte visste vad han skulle göra. Så vi kom överens om att han skulle skicka en remiss till röntgen och ultraljud.
Det skulle gå fort att få tid sa han. Tiden gick och ingen kallelse kom.
Så jag ringde till dem och fick numret till röntgenkliniken. Det visade sig att de hade skickat tillbaka den till läkaren då de rekommenderade en magnetröntgen. Så jag fick ringa tillbaka igen tillslut godkände han att jag ska göra en magnetröntgen.
Jag visste ju knappt vad det var så jag googlade lite och läste då att det är den sista utvägen i undersökning då det krävs specialutbildning och specialister och då är väldigt kostsamt.
Det känns ju kanon att få göra undersökningen men samtidigt skrämmande. Både för hur undersökningen går till men även för vad som händer ifall de inte hittar något. Vad gör jag då?
Ska jag behöva leva med smärtan resten av mitt liv? Och om de hittar något, tänk om det inte går att göra något åt det?
Är så trött på denna smärtan nu, när ska jag få vara som alla andra och kunna röra mig som jag vill? Jag är 26 år men känner mig som 86 istället...

Idag var den stora dagen kommen! Allra första dagen i skolan för Lucas. Han har räknat ner och längtat och i morse var det äntligen dags.
Jag var med honom en timma sen lämnade jag honom där. Allt hade gått kanonbra och han hade haft roligt.
Känns konstigt att ha ett barn som går i skolan, redan lixom. Vad har hänt med mina små barn?!
En bild påväg till skolan och en i skolan.

I söndags begav vi oss ut på en road tripp och ändamålet var Liseberg.
Det blev en kanon dag och killarna var supernöjda!