Halmstad mamman

Senaste inläggen

Av Emma - 28 april 2015 08:42

Precis som alla säger så går tiden så himla fort.. Lucas har snart gått färdigt förskoleklass och ska börja första klass efter sommaren. Han kommer att få med sig ena klassläraren upp i ettan och han får en ny. Men vad hände egentligen? Min son ska börja ettan?!
Min andra lilla plutt som inte heller är liten längre ska börja i förskoleklass.. Vi var på utvecklingssamtal på förskolan igår och bestämde att vi ska vara med på överskolningssamtalet till skolan. Vanligtvis brukar man inte vara det som förälder men för att han ska få bästa tänkbara start så fick vi möjlighet att vara med och vi ska även få utlåtande från logopeden. Känns toppen att de lyssnar till hans bästa!
Lärarna han ska ha är toppen dem med så får hoppas att det går bra för honom. Det går iallafall framåt hos logopeden och jag tror att han märker det själv också.

Men det blir sorgligt att lämna förskolan nu. De som jobbar där har ändå varit delaktiga i våra liv i sex år nu. De är världens bästa!


Mina fina älskade killar!

Av Emma - 28 april 2015 08:30

Det är tisdag morgon, snart är det dags att bege sig ner mot Laholm för att skriva på examensarbetet. Idag är det 38 dagar kvar till examen och 36 till den allra sista skoldagen.
Skrivandet går framåt, lite bakslag på handledningar blir det men det blir det ju för alla. Och som min chef sa till mig så är detta en riktig berg- och dalbaneresa. Kan inte annat än att hålla med!
Men som läget är nu så känns det rätt så lugnt och läget är under kontroll.

I övrigt så har jag träffat mina kollegor några gånger nu och det känns verkligen kanon! Chefen är toppen och kollegorna med.
Jag kommer att arbeta på en yngrebarns avdelning med ett och två åringar i dagsläget. Känns toppen, precis det jag ville!

Åh vad det känns toppen att examen närmar sig! Igår var det exakt en månad till arbetet ska vara inlämnat och det enda som återstår då är opponeringen.

Av Emma - 6 mars 2015 07:58

Det är fredag morgon och klockan är snart 8, detta innebär att det snart är dags för Grit! Älskar verkligen den träningen! Tuff och hård träning med världens bästa instruktör!
Och att man känner att man klarar lite mer för varje gång är ju den bästa känslan.

Efter passet är det dags för VFU, och sen är det bara fem dagar kvar. Efter det kommer jag aldrig mer att vara student på VFU. Konstig men underbar känsla. Men innan sista veckan påbörjas är det dags för ett natt och förmiddagspass på nattis. Va längesedan jag jobbade natt nu.

Dags att svettas lite!!

Av Emma - 3 mars 2015 07:59

Nu va det ett tag sedan jag skrev någonting här.. Det har hänt en del sedan sist.
Jag är nu inne på sista terminen, vi är ute på VFU nu och det är bara en och en halv vecka kvar på den sen har jag gjort min absolut sista VFU. Helt underbart! Besöket från lärare är godkänt och avklarat och den forskningsuppgift visade är nästan klar den med så det är bara att delta i verksamheten nu och inte en massa måsten. Riktigt skönt, visst det är ju skriv uppgifter kvar som ska lämnas in också men inget som jag kan göra än.
När vi är tillbaka i skolan sen vecka 12 har vi bara en examination kvar och sedan väntar det absolut sista, examensarbetet! Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser på det. Ska bli så skönt att ta sig an det sista och sedan vara klar men samtidigt vet jag att det är en tuff period som väntar. Men har en kanon partner att skriva med så det blir nog super!
Men den största händelsen sedan sist är att jag har fått jobb!! Den 8 juni påbörjar jag min allra första anställning som förskollärare. Kommer hända en del spännande saker på den förskolan och jag har fått chansen att vara med från start vilket är super kul. Så jag har tjuvstartat lite på jobbet och det känns jättebra med kollegorna. Så nu längtar man bara ännu mer tills det är dags på riktigt.
Men det är bara 94 dagar kvar iallafall.

Men nu är det dags att gå in till alla små barnen, en lång dag och efter det ett härligt combat pass.

Av Emma - 21 december 2014 18:09

Just nu är det mycket, ja med precis allt!

När en kurs väl är avslutad är det bara att bokstavligen kasta sig in i nästa. En femveckors kurs som är så fullproppad den bara kan bli. Mitt i allt är det jul också, känner inte att jag har tid att fira jul detta året. Artiklar och avhandlingar skall letas upp, ca 1000 sidor varav minst 300 skall vara på utomnordiskt språk. Och artiklarna måste ju självklart vara vetenskapliga med. Inte det lättaste att hitta.. Sen ska det skrivas ett paper på 10 sidor om detta och lite semaiarier på det. Underbart, jag vet ju vad jag ska göra i jul iallafall!

Men när denna kursen är avslutad är även termin 6 av 7 avslutad och slutet är nära! Just nu känns det nära men ändå väldigt långt borta.

Men inte nog med det, influensan har även slagit till mot famlijen Nordvall. Rasmus var först ut, sedan Kevin och jag, sist ut är Lucas. 

Jaja, är val bara att bita ihop och se glad ut och ta igen allt mys nästa jul istället. Då aka jag minsann njuta!

Av Emma - 21 december 2014 17:03

För några veckor sedan var jag med om en tuff upplevelse.

Jag var på en förskola där ett ettårigt litet barn fick kramper, jag hörde bara hur en annan av pedagogerna ropade på hjälp och kom med h*n från ett annat rum. Jag och en till pedagog tog hand om barnet som då hade slutat att andas.

Detta lilla barn var helt livlöst, ansiktet var blå/vitt/grått och kroppen var helt slapp. Jag och en annan pedagog fick då ge HLR . Jag gjorde inblåsningarna medan den andra gjorde kompressionerna. 

De enda tankarna som gick runt var, nu förlorar vi h*n, nu dör h*n. Trots dessa tankar så kunde jag ändå på något vis genomföra min del i HLRen.

Efter tre omgångar av inblåsningar kom h*n äntligen tillbaka igen. Det var sådan lättnad! För mig känndes det som att det tog en evighet innan abulansen kom och detta lilla barn var på väg bort någon mer gång men vi lyckades hålla kontakt med denne tills ambulansen kom och tog över. Ambulansen kom tydligen rätt snabbt, fast för mig kändes det som en evighet. Jag har även minnesluckor från händelsen. Jag har inget minne av var ambulans personalen kom in och jag vet heller inte vilka mer som befann sig i rummet. Har dock fått detta berättat för mig, det känns väldigt skrämmande att vissa bitar bara kan försvinna så. Men det kanske är för jag var så koncentrerad på detta lilla barn att omgivningen bara försvann..

När barnet sedan åkt iväg med ambulansen känndes allt så tomt och konstigt.

Vi höll kontakten med personalen som följde med i ambulansen vilket var väldigt skönt. När alla var samlade sedan gick vi igenom allt och pratade för att bearbeta händelsen.

Resten av dagen gick det bra och de andra barnen höll oss sysselsatta. Men sedan när jag skulle åka hem släppte allt. Tårarna forsade och jag såg bara det livlösa ansiktet framför mig. Det var fruktansvärt! Trots att allt gick bra med det lilla barnet så etsade sig bilden fast på näthinnan. Jag trodde inte att jag skulle reagera så som jag gjorde. Men detta är en situation som man inte kan föreställa sig. Man kan inte i förväg veta hur man ska reagera precis där och då och inte heller hur man reagerar efteråt. Jag är väldigt överraskad både över hur lugn och sansad jag var när det väl hände och även för hur jag reagerade efteråt.

Pedagogerna på förskolan har varit helt fantastiska. Eftersom jag inte arbetar på den förskolan hela tiden innebär det ju att jag inte heller kan prata med dem om vad som hänt, men de har hållt kontakten med mig hela tiden och stödet från dem har varit enormt! Helt underbara har de varit!

Som tur är så gick allt bra, barnet togs omhand av sjukhuspersonal och har fått hjälp där. 


Bara några veckor innan denna händeslen fick vi en heldag i skolan som handlade om sjukdommar och akutsjukvård i förskolan och där ingick även HLR för barn. Jag är glad att jag hade detta så färskt med mig, och man tänker ju ofta, men det händer ju aldrig mig, även så tänkte jag.

Men det hände, och jag kunde!

Så ni som har möjlighet att gå på sån utbildning, gör det! Man vet aldrig när man behöver använda sig av den och allt kan hända på bara ett ögonblick! 


Och jag vill ge ett stort tack till den berörda förskolan som har varit helt underbara och omtänksamma!


Av Emma - 26 november 2014 19:09

Jag har nu kommit igång och börja träna i gymmet med mannen min. Blir väl antagligen lite mer resultat av detta.
I måndags var det ben som stod på agendan. Maxade 80 kg på squat, kunde dock inte gå hela vägen ner men jag klarade några halva vägen iallafall. Så tummen upp för det och träna mer så jag kan gå ner djupare och ta tyngre sen kommer bakdelen att briljera på stranden till sommaren ;)
Men detta känns ju idag! Härligt att vara på en 1-2 årsavdelning och spendera mesta tiden på golvet. Går ju som en tant när man reser på sig sen.. Men som sagt sommaren 2015 i sikte och vill man vara fin får man lida pin ;)
Känns härligt att äntligen ha börjat ordentligt med gymmet iallafall!

Av Emma - 22 november 2014 23:38

Glömde ju berätta att jag fick ett spännande samtal i fredags. Ett samtal som handlar om framtiden och lät väldigt intressant. Får hoppas att allt går vägen för som sagt så lät det mycket spännande, skulle få lite mer information och så nästa vecka och om allt verkar så bra som det låter så kan det ju inte bli bättre!


Men nu ska jag ta och sova, natti!

Halmstadmamman


Emma heter jag, är 27 år och gift. Tillsammans med min man har jag 2 busiga killar födda mars 2008 och augusti 2009. Jag är nyutexaminerad förskollärare och här kan ni följa min vardag som mamma, förskollärare, fru och mig själv med allt vad det innebär.

Besök

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016
>>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Bloggar


Skapa flashcards